Kvinnodagen

Det har gått flera dagar utan att jag har kommit så långt på min kvälls vandring i datorn. Sista jag gör är att skriva mina inlägg. Klockan har blivit alldeles för mycket, så har jag fått lov till stänga. Dieten 5/2 har inte heller blivit  av, det tog kanske på krafterna med gäster. Tankarna har rört sig runt tillvaron här i lägenheten. Längtan har börjat skava, inte är den realistisk, om jag ser med öppna ögon. Axel har varit besvärlig , har fått  behandling och provat träna, gick inte alls bra. Magen och urinvägarna är besvärliga dagligdags, vet inte om denna förklaring lätt som en undanflykt från bloggen.  Dagarna går och inget blir gjort, är det så att bli gammal,  känner  mig det  nu.  Kvinnodagen, har läst en del  skrivet om dagen och dess berättigande. Sonhustrun hade de allra bästa  funderingar om dagen. Det är inte kvinnodagen vi behöver i dag utan människodagen. Mänskligare samhälle till oss alla på jorden.  Till naturen, djur och människor,  alla skulle må bättre om vi var mer varsamma om vår omgivning.  Det är inte lätt att rätta till saker och ting när det onda har fått ta så mycket utrymme redan. Luften, maten, våldet och mänskligheten (omtanken och varsamheten om varandra och naturen)  Kan ändå vara lite optimist, ungdomarna är så fina föräldrar, tar hand om barnen  så fint och de får också bra rådgivning och stöd av samhälle. Ofta  finns mor och far föräldrar också till hands när tiden så medger.  Tankar och funderingar kan jag ha, men gör alldeles för lite själv till att förbättra tillvaron.