Vännerna i Leksand

1. I går var det födelsedag i Leksand, gratulerade vännen som fyllde 78 år. Jag är födda samma  år så i oktober är det jag som blir 78.  Fint med sol och snöfria vägar "Vår"  11 mars. Idag var en annan Leksands familj här, de kom för att handla kläder på Kupolen. Vi brukar växa ur våra  kläder, men han är tyvärr sjuk och  alla kläder är för stora, det blev många  par byxor och skjortor som inhandlades. Vi bjöd på en lunch kantarel omelett köttfärs piroger med sallad  och  potatis med skalen på. Till kaffe hann vi också fixa tosca muffins.  En trivsam eftermiddag hade vi. Dieten lyser med sin frånvaron, tvärtom vi  äter  för mycket. Det kommer dagar vi hinner ta tag i fastedagarna. Lämnar man bestämda rutiner det  är så lätt att hoppa över av mista själ, har bestämt återvända till ordningen snarast möjligt.

.

Hunden Cleo (detta var september 2012)

Händelserik vinter.  Allt gick fel,  jag var blind i tron på att nu har vi kommit över det värsta.

Prostatacancern är borta, inga fula celler kvar.
Mitt knä är visserligen trasigt men jag har lärt mig att leva med mina  slitna leder.
Vi ska stanna kvar i huset.
Köpa en vacker Faraohund.( Erik fick se denna skönhet när vi besökte W-trädgården.)
Kusinträffen med alla kusiner till mina barn var lyckad, åren går och man bör knyta banden
till släkten, som betydde mycket när barnen var små.
Trädgården gav hos njutning,  långt  in i november, tack vare inglasade rummet.

Vi åker och hämtar vår hund Cleo

Den 5 september 2012
 Dagen innan upptäcker vi att Erik har mycket högt blodtryck. På vårdcentralen avrådde  de bilfärden till Småland, men det var för sent. Allt var uppgjort, träffa Vaskurs kennelns  ägare Jenny Hall och så första kontakten med Cleo. Har aldrig varit med om att bli så förstjust i en hund. Övernattar i på hotell. Åker till kenneln hämtar Cleo. Vår vovve alla papper klara 14 000 kr. jag var lycklig bil färden till Leksand gick utan bekymmer. En månad efter kom böter,  hastigheten på en sträcka hade överstigit med 15 km = 2800 kr. Ok allt väl. Det har bara hänt en gång på våg hem från Norrland många år sen, men, men alltid olämpligt.
Från september framtill mars 2013.
Erik sov nere på en madrass Cleo kröp förstås ner under täcket, men efter ca. 1 månad kanske mer
 insåg jag att det måste bli sängen hos oss, väl var väl det. Aldrig hände någon olycka, eller att vi på natten hade kiss på golvet, dagarna var sämre, hon ville ju inte ut det var för kallt. Har man bra kontroll, så ser man vad som håller på att hända, så det gick bra med det.
Stora problem var det ju, när snön och halkan kom. Jag kunde inte gå på promenader och Erik hade annat för sig. Med andra ord allt blev fel. Vi eldar med ved i täljsten ugnen och kaminen så det går åt massor med björkved. Erik tog ner 9 st. björkar här runt oss. Det var ju inget litet jobb och dagarna blev kortare för var dag. Snön och halkan gjorde sitt så Cleo fick inga promenader.
 Hon hade så mycket energi att det blev arbetsamt att ha henne inne. Erik blev yr av för högt blodtryck, som sagt all blev fel. Jag blev mer och mer fäst vid Cleo, hon blev min hund. Det blev dags att gå på valpkurs jag tyckte vi går båda två och det var ju tur. Andra kursdagen blev Erik så yr att han ramlade, blodtrycket ställde till det .  Kurs ledaren tog saker och ting i sina egna händer sa att hon var villig komma hem till oss.  Hon fick väl mig att inse att vi inte skulle klara oss att få Cleo att bli nöjd med den lilla motion som vi kunde ge henne. Vi hade reda på att Cleo hade en syster i Säter, hade kollat på hennes blogg,
Sofie &;kamelerna, hon har haft faraohundar i snart 10 år. Caroline (kursledaren)bjöd in Sofie till kursen så vi fick träffas. Jag blev direkt förtjust i henne, så hon ringde opp Vaskurs kenneln och de pratade i hop sig och kom till oss med förslag, att Sofie skulle ha henne tills de kom upp i samband med en hundutställning. Sofie har än inte kunnat lämna Cleo hon förälskade sig också i  henne som jag gjorde.  Lilla älskligens öde är inte löst än det finns också andra hem som har frågat om henne, men det är ju svårt ett hem till. Jag kan inte tänka mig bättre hem för Cleo, kan förstå att detta blev svårt man fäster sig fort vid de här underbara hundarna